Turbo

Nu har Turbo hittat sin stora favorit, den slår allt vad kött heter och inte ens grynost och fil slår mattes hemlagade äppelkaka. Tänk att det kan finnas något så gudomligt gott. Synd bara att matte inte låter mig smaka mera, fast hur snällt jag lägger huvudet på hennes ben så ne-ee, det går inte att lura till sig mera. Nu ska det protesteras resten av dagen!

Ringde nyss om vardagslydnadskurs för valpar, fullbokat om man inte var medlem. En plats kvar för medlemmar, så då gör man sig helt enkelt till medlem i WOFF. Inte kan man väl göra det svårt för sig heller.. Hellre kör jag till Vörå och får kursen på svenska än åker till Vasa hundklubb och pinar oss på finska.

Nu börja förbereda inför kvällens träning...

Ikväll utställningsträning igen, kanske borde öva lite här före så Turbo inte är helt utklassad. Såg Laisa förra gången och hon är verkligen bra för att bara vara 2 månader äldre än vår bebis. Sen så kommer det antagligen vara hela två andra shelties där ikväll :) Roni som var förra gången och sen så skulle kanske hans bror Ricu komma nu också (han som vi träffat tidigare när vi promenerat).

Nu pekar den andra hörntanden åt skogs, åker ut när som helst..

Ännu en (åtminstone) tand som är borta. Men i nedre käken börjar det redan synas de nya :)

Ikväll har Turbo hälsat på en annan sheltie, två månader äldre än honom själv. Han var ganska nyfiken nog och hade lite leklust. Men bara när Rico, som den andra heter, såg bort. Annars ville Turbo bara sitta i mattes trygga famn. Ska nog träffa dem fler gånger så kanske hundarna blir lite mer bekanta.
De var annars grymt lika, både till utseende och beteende. Riktigt roligt att få parat med andra sheltieägare :)

Imorgon ska vi höra med J & M ifall vi skulle ses nån dag så Turbo får träffa deras Kingis också. Kingis i sin tur borde vara ganska exakt lika gammal som Turbo, en Cavalier King Charles Spaniel är han.

Ikväll efter ett vi konstaterat att ett antal tänder är lösa konstaterade vi också att hela tre stycken redan är borta. Två uppe och en nere. Vår bebis börjar bli stor :)

På lördag blir Turbisen hela 4 månader :)

Idag väger vi 4,2 kg och mäts 31,5 cm i mankhöjd. Börjar bli stor kille :) Imorgon vaccination två och så blir Turbis 16 veckor.

Lördag och söndag var vi till M/M:s villa så då fick Turbo springa fritt. Lycka!

Idag har Turbo fått en stoor läderboll, eller den var stor för honom iaf (ca 10 cm i diameter skulle jag tippa). Och en tandborste är införskaffad, testandet gick riktigt bra för han satt bara snällt och lät matte prova. Tandkräm ska han få så småningom, gillade inte riktigt den de hade på djuraffären jag var och kollade till. Flytväst ska också införskaffas vilken dag som helst :)
Fästingmedlet sket sig, det jag skulle velat ha (PCL Fästing stop) fanns inte på apoteket. Hade bara Frontline vilket vissa hudraser är känsliga för (bl.a. sheltie) och Scalibor men det ska tas av när hunden ska simma och leka med andra hundar. Alltså fungerar inte det heller när han ska ha det på villan där han antagligen mest kommer simma och leka med Lucky (morbrors hund), dessutom har jag läst att om en annan hund slickar på det kan denne bli sjuk. Och jag vill verkligen inte orsaka att Lucky blir sjuk (btw så fick inget av dessa ges åt hundar under 5 kg). Sen hade de också ett örthalsband, men det har vi prövat på katten vi haft och fungerade inte ett piss. Så slutade med att jag köpte ett myggmedel från ACO som också kunde läggas på hundar så slipper Turbo iaf lite myggor. Så får vi lösa fästingfrågan med att kamma genom honom ordenligt när han varit ute.

Så var det med det, nu ska jag gå leka lite med får sötnos :)

Glömde, vi köpte en borste åt honom också :) gick väl sådär att borsta, Turbo ville bara bita så fick ta till lite torrfoder att ge så han skulle få annat att tänka på.

Idag kom papprena, så nu ska matte registrera sig i Finska kennelklubben och så småningom fara till försäkringsbolaget med id-numret.

Idag blev vår bebis 13 veckor. Har också hälsat på en av mina klasskompisar, hennes sockor var gudomligt roliga att bita och dra i. Sen så har vi klippt ännu en klo, och idag satt han så stilla i husses famn och sa inte ett ljud när matte klippte. Duktig vovve!

Idag gjorde vi ett nytt försök med kloklippandet. Trodde han sov när jag kom, men så fort jag pressade tassen så klorna kom fram var Turbo plötsligt klarvaken :P Satte honom mellan mina ben och höll ordentligt i tassen. Massor med ylande och åmande (undrar om grannarna tror vi försöker ta livet av honom?!), klippte 0,0001 mm och sedan höll fast honom i famnen och lugande honom. Det var det för idag. Tror jag fortsätter köra på denna metod för vi blev inte alls ovänner ikväll :)

Vi misslyckades. Satt och gosade med honom lite så han skulle lugna ner sig, sedan fick han nosa och undersöka klosaxen i lugn och ro. När jag sedan skulle klippa ylade han som om jag skulle slitit bort hela klon istället för att klippa 0,1 mm. Sur som bara den på matte höll han sig undan ett tag. Sedan kom han för att göra ett nytt försök. Grattis till matte! denna gång klippe jag i pulpan så det blev att kuta efter potatismjöl och wc-papper innan hunden hade blod över hela lägenheten. Tror vi båda är lite skakis nu så inga fler klippförsök idag. Kanske man rent av borde överväga att fila istället? dock vet jag inte om nån av oss har tålamod för det..
Hoppas han bestämmer sig för att glömma, skulle inte vilja han blir en sån som är livrädd för klippstunderna.

Idag blir Turbis 12 veckor, och det sägs att valpen växt ungefär hälften av sin storlek.

Vikt: 3 kg
Höjd: 28 cm


28 cm är nog inte hälften, hans pappa är 37,5 cm.

Första vaccineringen gjord, och T sa inte ett pip. Han hade så fullt upp med godiset att han inte ens märkte att veterinären gjorde något. Och väntrummet skulle vi kunnat vara i hur länge som helst, fanns så otroligt mycket som skulle luktas på :)

De som följt mattes blogg vet intrigerna, tårarna och tålamodet av valpletandet. Men här kommer nu storyn om hur vi fick just vår Turbo;

Vi bestämde oss för att skaffa en hund sommaren 07, och efter massor av läsande och sökande kunde vi enas om att vi båda ville ha en sheltie. Hunden skulle vara från en svenskspråkig kennel i Vasatrakten. Efter en hel del bakslag av olika slag, t.ex. för tidig löpning så det blev inget parande i Norge, dödfödda valpar o.s.v. Började vi söka längre bort, ännu svenskspråkigt. Hittade inget. Var nära att ge upp flera gånger och söka en annan ras. Men inte ville vi egentligen göra det heller så vi fortsatte söka, nu inom hela Finland och även finskspråkiga. Hade flera på gång men de kunde inte lova innan valparna var födda/de visste hur de skulle bli/vem som egentligen var först att tinga o.s.v.

Till sist fick vi napp i södra Finland, där fanns det två hanvalpar en sobel och en tricolor. Ett annat par hade tingat en men visste inte ännu vilken så vi skulle i varje fall få den andra om vi ville. Min morbror ringde och talade med uppfödaren, kollade om hon verkligen var seriös. Hon skulle sända bilder kommande dag (måndag). På torsdag mejlade jag och sa att vi inte har fått några bilder, om hon månne hade glömt att skicka. Nejdå hon hade skickat, men eftersom vi inte svarade någon gång så var valpen bortlovad åt en annan.

Jaha tänkte vi ännu ett bakslag. Nu började vi höra oss för även i Sverige, för vi var helt inställda på att få en valp till sommaren. Men att hämta från Sverige fick vi glömma rätt snabbt, resan tur/retur + valp + allt annat skulle bli alldeles för dyrt. De två första kenlarna vi hört med lovade oss en valp, dock först omkring jul. Hon i södra Finland meddelade att det kanske skulle bli en ledig valp, hon skulle veta om en vecka. Guud vilken lång vecka det var, men på fredag fick vi det glada beskedet; valpen var nu åter vår om vi ville ha honom. Självklart tackade vi ja och kom överens om dag och att vi skulle höra av oss när vi närmade oss. Dagen med stort D, 17 maj 2008 kl. 8:00 satte vi (sambon, jag och mamma) oss i bilen för att börja den 4,5 timmars bilfärden efter Golden Rose Arctic Storm "Turbo". När vi äntligen hittat ner till Nastola och såg den lilla krabaten var lyckan total. Han var så värd alla tårar, väntande, finska mejl och långa bilfärder. Hemresan gick relativt bra, i början ylade han en del men lugnade ner sig så småningom och sov lite nu som då.

Nu är Turbo snart 11 veckor, världens lilla energiknippe och husse och mattes lilla guldklimp!