Historien om..
De som följt mattes blogg vet intrigerna, tårarna och tålamodet av valpletandet. Men här kommer nu storyn om hur vi fick just vår Turbo;
Vi bestämde oss för att skaffa en hund sommaren 07, och efter massor av läsande och sökande kunde vi enas om att vi båda ville ha en sheltie. Hunden skulle vara från en svenskspråkig kennel i Vasatrakten. Efter en hel del bakslag av olika slag, t.ex. för tidig löpning så det blev inget parande i Norge, dödfödda valpar o.s.v. Började vi söka längre bort, ännu svenskspråkigt. Hittade inget. Var nära att ge upp flera gånger och söka en annan ras. Men inte ville vi egentligen göra det heller så vi fortsatte söka, nu inom hela Finland och även finskspråkiga. Hade flera på gång men de kunde inte lova innan valparna var födda/de visste hur de skulle bli/vem som egentligen var först att tinga o.s.v.
Till sist fick vi napp i södra Finland, där fanns det två hanvalpar en sobel och en tricolor. Ett annat par hade tingat en men visste inte ännu vilken så vi skulle i varje fall få den andra om vi ville. Min morbror ringde och talade med uppfödaren, kollade om hon verkligen var seriös. Hon skulle sända bilder kommande dag (måndag). På torsdag mejlade jag och sa att vi inte har fått några bilder, om hon månne hade glömt att skicka. Nejdå hon hade skickat, men eftersom vi inte svarade någon gång så var valpen bortlovad åt en annan.
Jaha tänkte vi ännu ett bakslag. Nu började vi höra oss för även i Sverige, för vi var helt inställda på att få en valp till sommaren. Men att hämta från Sverige fick vi glömma rätt snabbt, resan tur/retur + valp + allt annat skulle bli alldeles för dyrt. De två första kenlarna vi hört med lovade oss en valp, dock först omkring jul. Hon i södra Finland meddelade att det kanske skulle bli en ledig valp, hon skulle veta om en vecka. Guud vilken lång vecka det var, men på fredag fick vi det glada beskedet; valpen var nu åter vår om vi ville ha honom. Självklart tackade vi ja och kom överens om dag och att vi skulle höra av oss när vi närmade oss. Dagen med stort D, 17 maj 2008 kl. 8:00 satte vi (sambon, jag och mamma) oss i bilen för att börja den 4,5 timmars bilfärden efter Golden Rose Arctic Storm "Turbo". När vi äntligen hittat ner till Nastola och såg den lilla krabaten var lyckan total. Han var så värd alla tårar, väntande, finska mejl och långa bilfärder. Hemresan gick relativt bra, i början ylade han en del men lugnade ner sig så småningom och sov lite nu som då.
Nu är Turbo snart 11 veckor, världens lilla energiknippe och husse och mattes lilla guldklimp!
Vi bestämde oss för att skaffa en hund sommaren 07, och efter massor av läsande och sökande kunde vi enas om att vi båda ville ha en sheltie. Hunden skulle vara från en svenskspråkig kennel i Vasatrakten. Efter en hel del bakslag av olika slag, t.ex. för tidig löpning så det blev inget parande i Norge, dödfödda valpar o.s.v. Började vi söka längre bort, ännu svenskspråkigt. Hittade inget. Var nära att ge upp flera gånger och söka en annan ras. Men inte ville vi egentligen göra det heller så vi fortsatte söka, nu inom hela Finland och även finskspråkiga. Hade flera på gång men de kunde inte lova innan valparna var födda/de visste hur de skulle bli/vem som egentligen var först att tinga o.s.v.
Till sist fick vi napp i södra Finland, där fanns det två hanvalpar en sobel och en tricolor. Ett annat par hade tingat en men visste inte ännu vilken så vi skulle i varje fall få den andra om vi ville. Min morbror ringde och talade med uppfödaren, kollade om hon verkligen var seriös. Hon skulle sända bilder kommande dag (måndag). På torsdag mejlade jag och sa att vi inte har fått några bilder, om hon månne hade glömt att skicka. Nejdå hon hade skickat, men eftersom vi inte svarade någon gång så var valpen bortlovad åt en annan.
Jaha tänkte vi ännu ett bakslag. Nu började vi höra oss för även i Sverige, för vi var helt inställda på att få en valp till sommaren. Men att hämta från Sverige fick vi glömma rätt snabbt, resan tur/retur + valp + allt annat skulle bli alldeles för dyrt. De två första kenlarna vi hört med lovade oss en valp, dock först omkring jul. Hon i södra Finland meddelade att det kanske skulle bli en ledig valp, hon skulle veta om en vecka. Guud vilken lång vecka det var, men på fredag fick vi det glada beskedet; valpen var nu åter vår om vi ville ha honom. Självklart tackade vi ja och kom överens om dag och att vi skulle höra av oss när vi närmade oss. Dagen med stort D, 17 maj 2008 kl. 8:00 satte vi (sambon, jag och mamma) oss i bilen för att börja den 4,5 timmars bilfärden efter Golden Rose Arctic Storm "Turbo". När vi äntligen hittat ner till Nastola och såg den lilla krabaten var lyckan total. Han var så värd alla tårar, väntande, finska mejl och långa bilfärder. Hemresan gick relativt bra, i början ylade han en del men lugnade ner sig så småningom och sov lite nu som då.
Nu är Turbo snart 11 veckor, världens lilla energiknippe och husse och mattes lilla guldklimp!
Kommentarer
Trackback
