Pust o stånk, nu har vi det möblerat så både spjälsäng o skötbord ska rymmas i sovrummet. Samt fixat så man i nödfall kan hålla till i arbetsrummet ifall det blir mycket skrik. Himla tur att vi bestämde att göra det redan, hade nog inte orkat hjälpa till speciellt mycket om vi skulle ha sparat det längre fram.

 

Och noteras kan att det var inget i jämförelse med vad som lyfts på jobbet, har ju åtminstone tillgång till en stark karl här hemma.

Att vara gravid kan få en människa till de mest osannolika saker. Som ett exempel kan vi ta mig, som mer än gärna ligger o trynar i sängen till 11-12 på mina lediga dagar eller när jag har kvällsskifte i jobbet. Har aldrig haft problem att somna om efter att maken sagt hejdå o åkt till jobbet.

De senaste två veckorna har jag kunnat halvsova från o till i ca 30 min efter att han åkt för att sen glatt stiga upp 8-9-tiden, oberoende om jag gått o lagt mig 22 eller 01 kvällen före. Samma gäller även om maken är ledig, jag vaknar jättetidigt. Inget illa med det förståss, får massor gjort innan det ens är eftermiddag. Kanske hjälper mig lite på traven att komma upp kl. 6 nästa fredag (1.2) också, då jag har första morgonskiftet sen 20.1.

Måndagen bestod av en hel del sittande (Vasa-Närpes-Vasa + drygt 3½h kurs), som igår tog ut sin rätt med sjuk höft o svank. Att jag dessutom genomled gårdagen med jobb gjorde kanske inte saken bättre heller. Så idag ska det bli en riktig Onepiece-dag! På sin höjd tänker jag plock lite kläder o sätta på nån tvättmaskin, vill få gårdagens loppisfynd tvättade :)

 

 

Så var man halvvägs till målet, 20+0 igår. Har gått rätt fort sist o slutligen fast det kändes som evigheter tills man skulle få berätta i början. Fick kommentar på jobbet idag att det börjat synas under arbetskläderna och visst ser man skymten av en liten kula :)

Hemma från rådgivningsbesöket, allt var bra och barnmorskan bekräftade att det nog högst antagligen är sparkar jag känner nu som då. En riktigt buse tror jag det kommer bli också! Liten tänkte inte alls låta oss höra några hjärtljud, hade fullt upp att fara omkring i magen.

 

Väntar med spänning på ultrat nu, förhoppningsvis får vi se om det är en han eller hon som gömmer sig därinne.

 

 

 

 

Som många säkert listat ut vid det här laget så är jag gravid. Har varit himla svårt att hålla tyst och flera gånger har jag varit påväg att skriva men ångrat mig. Har mått oförskämt bra, endast lite illamående i början om jag blev för hungrig. Ganska tidigt kände jag av hugg i skinkorna vid mycket ansträngning, numera är det mer i svanskotan och strålar utåt åt alla håll. Bättre o sämre från o till, tar det som det kommer.

På växtfronten tycker jag det stått stilla de senaste veckorna, men idag märktes en klar skillnad bara från förra veckan. Men så mycket som det dragit i skinnet senaste veckan är det väl inte konstigt. Vågen har även börjat ticka uppåt nu, första gången jag varit över 50-strecket i förra veckan. Första sparken tror jag kom i lördags, kändes som om nån peta mig några gånger i magen fast inifrån.

 

Next up: Nästa tisdag rådgivningen och 29.1 ultra.

 

• Fyllde 24 år
  
• Lyckades lägga min första i.v-kanyl