Imorgon är det fyra år sedan vi blev tillsammans och 2½ år sedan förlovningen :) Tänk att tiden gått så fort, och ännu är det många tiotals år kvar tillsammans <3 Älskar min J något oerhört, går inte att beskriva det vi har.

Idag blir det en traditionella pepparbiffen och glasskakan eftersom jag hamnade på kvällsskifte imorgon. Se blir det också ett mysigt bad, tända ljus och mys i sängen.

Kärleken. Oförklarlig. Och underbar.

Men ärligt så saknar jag faktiskt min älskade J väldigt mycket, en natt går väl men fyra nätter blir alldeles för mycket. Är redan led och det har bara gått två nätter ännu. Längtar som sjutton till fredagen så man får krama om honom riktigt hårt och pussa på honom igen.

Har fotat J:s födelsedagspresent(er?) nu, ska lägga upp fotona sen så ni också får se. Men först ska han få de*, man vet aldrig ifall han råkar snubbla in här idag och ser alltihopa annars.

Ska börja fixa lite mat nu och sen packa. Bär av mot villan ikväll och höstmarknad + födelsedagsfirande imorgon. Återstår att se hur aktiv jag är, ska nog försöka hålla mig från datorn när älsklingen fyller och ägna mig till hundra procent åt honom <3

När jag läste en blogg på en community började jag åter igen fundera på något jag funderat på ett antal gånger förut.

För snart 4 år sedan började jag sällskapa med min J, fanns inte många som gillade det. Mamma och mommo ansåg honom vara för gammal, vännerna vet jag inte men de tyckte i alla fall inte heller att han var något att ha. Ändå fortsatte vi, efter 1½ år förlovade vi oss och nu har vi egen lägenhet, hund och jag är fortfarande otroligt lycklig med honom.

Men hur hade mitt liv sett ut om jag lytt alla dessa råd? Hade jag varit rena rama partymyran som festade loss varje helg och brände pengar som en dåre? Skulle jag ha någon annan vid min sida? Och skulle han i sådana fall vara lika bra som min J? Skulle jag ändå vara lycklig? En sak vet jag och det är att jag skulle inte vara den jag är idag! Vi träffades när jag var 16, höll på att finna mig själv och skapa en indentitet. Min J har hjälpt mig mycket för att jag ska bli den idag, stöttat mig när jag stått inför ett vägskäl och framförallt älskat mig no matter what.

Sist och slutligen bryr jag mig inte så mycket om hur mitt liv hade kunnat se ut. Jag är påväg mot ett drömliv, en saga som blir sann. Jag är lycklig och det är huvudsaken. Och allt tack vare att jag för en gångs skull inte lyssnade på råden jag fick.

Nu ska jag nog bege mig mot tv:n och zappa efter något sevärt i väntan på att söt kommer hem från gymmet. I helgen tror jag det får bli myshelg med massor av film och gott.


Gud vad jag älskar mitt liv! Min sambo är det bästa som hänt mig, skulle aldrig nånsin kunna tänka mig ett liv utan honom. Förstår faktiskt inte hur jag kunnat ha sån tur att jag träffade J, fattade att nappa trots att jag lovat mig själv att inte beblanda mig med något som hade med kärlek att göra. Har varit förlovad i över två år, fortfarande kan jag vakna och inte förstå att det verkligen är sant. Hur mycket bättre kan livet vara? Jag har min prins, min helt egna drömprins som älskar mig precis som jag är. Som accepterar att jag kan vara en riktig bitch ibland, ändå står han ut och fortsätter älska mig. J, fatta att du gjort mig till den lyckligaste kvinnan i hela världen. Jag älskar dig något oerhört!

Ska överraska min sötboll när han kommer hem, vilket han borde göra riktigt strax. Ska sätta på mig något fint, tappa upp ett bad och tända några ljus. Sen ska det bli tisdagsmys <3