Hittade lite ork idag att göra något, men knappast skulle jag egentligen orka fara och handla mat. Men det behövs, annars får vi svälta och då lär vi aldrig bli friska. Fast jag börjar väl nog bli åt det bättre hållet, halsen känns bara av lite. Feber har jag ingen aning om, mätte aldrig igår. Lika bra det, man känner sig bara ännu sämre när man får bekräftat att man har feber. Dessutom tycktes mätaren gilla att ha allt och alla att ha 37,7 för det har J haft nu två senaste gångerna han mätt. Till och med kallvattnet ur kranen var 37,7. Men usch, nu börjar jag svettas sådär hemst igen, är nog inte riktigt bra med mig ännu. Fast J har det värre, stackaren kunde knappt sova i natt för att han hade så ont i halsen.

Läste Vasabladet igår också, grundligt, ögnade även genom kontaktannonserna i all tristess. Undrar vad som får en 19-årig tjej och en 20-årig kille att lägga in annonser? Jag menar ännu i vår ålder så är nog majoriteten singlar så det borde väl inte vara så svårt att hitta en partner så man måste lägga in en annons. Ingen av dem tycktes heller ha något avvikande (finns förståss mycket som inte avslöjas i en annons), men t.ex. ett handikapp brukar man nog skriva ut om man har. Vilket i vissa fall kan försvåra sökandet efter en partner. Men ja, man kan väl inte annat än vara glad att man redan har hittat sin andra hälft. Även om han för tillfället ligger helt utslockand p.g.a. senste nattens sömnbrist.