Nu står den där nere i förrådet i väntan på Liten, barnvagnen.

 

Vi var o provkörde o läste o provkörde lite till med början i december. Eftersom vi inte tänkte åka land o rike runt efter en vagn så kom vi ganska snabbt ner till två kandidater: Brio Happy och Gesslein F6. Tog experten (mamma) med på en runda till affären och sen var det bestämt. Gesslein it is. Eftersom de hade upp till 3 månaders leveranstid så tänkte vi att vi skulle vara ute i god tid. Så i lördags traska vi iväg för att beställa, efter att ha kommit överens om vilken av alla alternativ vi skulle ta. Såklart var det en av de som inte den finska leverantören tar in, så det skulle beställas från Tyskland enkom åt oss. Dyyrt det låter eller hur.. Dock ringde de nån timme efteråt o meddelade att tyget fanns att välja på redan ifjol o de hade således en kvar i lager! Kan man kalla tur, vi blev ju med vagn lite tidigare än vi tänkt men fick vad vi ville utan extra kostnader :)

 

Klockan är bara 13 o jag tycker jag varit uppe hela dagen redan. Först ultra där allt såg bra ut och Liten växer som h*n ska. Sorten vet vi men jag ska fundera en stund på om jag vill avslöja eller inte ;) Bilen är besiktad utan anmärkningar och eftersom jag tyckte att jag gjorde det så bra då jag sparade 20-lappen på besiktningskostnaderna genom att boka via nätet så unnade jag Liten ännu lite nya kläder (2-pack mössor och byxor samt en tröja). Blev även en snabbvända till SPR-kirppis och Minimani.

 

Nu ska jag slänga mig på sängen med vbl o lata mig resten av dagen. Ikväll väntar Perfect Home-party vid faster.

Här kommer några skrönor som lär vittna om ifall man väntar en pojke eller en flicka.

 

 

Pust o stånk, nu har vi det möblerat så både spjälsäng o skötbord ska rymmas i sovrummet. Samt fixat så man i nödfall kan hålla till i arbetsrummet ifall det blir mycket skrik. Himla tur att vi bestämde att göra det redan, hade nog inte orkat hjälpa till speciellt mycket om vi skulle ha sparat det längre fram.

 

Och noteras kan att det var inget i jämförelse med vad som lyfts på jobbet, har ju åtminstone tillgång till en stark karl här hemma.

Att vara gravid kan få en människa till de mest osannolika saker. Som ett exempel kan vi ta mig, som mer än gärna ligger o trynar i sängen till 11-12 på mina lediga dagar eller när jag har kvällsskifte i jobbet. Har aldrig haft problem att somna om efter att maken sagt hejdå o åkt till jobbet.

De senaste två veckorna har jag kunnat halvsova från o till i ca 30 min efter att han åkt för att sen glatt stiga upp 8-9-tiden, oberoende om jag gått o lagt mig 22 eller 01 kvällen före. Samma gäller även om maken är ledig, jag vaknar jättetidigt. Inget illa med det förståss, får massor gjort innan det ens är eftermiddag. Kanske hjälper mig lite på traven att komma upp kl. 6 nästa fredag (1.2) också, då jag har första morgonskiftet sen 20.1.

Måndagen bestod av en hel del sittande (Vasa-Närpes-Vasa + drygt 3½h kurs), som igår tog ut sin rätt med sjuk höft o svank. Att jag dessutom genomled gårdagen med jobb gjorde kanske inte saken bättre heller. Så idag ska det bli en riktig Onepiece-dag! På sin höjd tänker jag plock lite kläder o sätta på nån tvättmaskin, vill få gårdagens loppisfynd tvättade :)

 

 

I torsdags fick jag frågan om jag hade hunnit med allt jag ville innan 25. Måste nog medge att om nån hade sagt åt mig då jag var 15 att jag vid 25 skulle vara gift, ha jobb, husplaner och vara på smällen så hade jag nog bara skrattat gott åt deras livliga fantasi. O andra sidan är inte ens värld speciellt stor vid 15 och livet går mest ut på skoltrötthet och vänner. Tycker ändå allt är inom en rimlig tidsram med tanke på att jag var endast 16 år när jag träffade Min J.

Ser man till ett kortare tidsperspektiv (då jag var kring 20) så har jag väl nog nån gång sagt att jag ska vara gift innan 25 och ha hus o barn innan 30. So far so good.

 

Föll annars i samma fälla som många andra och fick en Onepiece i födelsedagspresent. Kom även fram till att det nog måste vara den ultimata preggoklädseln, ingenting som klämmer nånstans!

Så var man halvvägs till målet, 20+0 igår. Har gått rätt fort sist o slutligen fast det kändes som evigheter tills man skulle få berätta i början. Fick kommentar på jobbet idag att det börjat synas under arbetskläderna och visst ser man skymten av en liten kula :)

Hemma från rådgivningsbesöket, allt var bra och barnmorskan bekräftade att det nog högst antagligen är sparkar jag känner nu som då. En riktigt buse tror jag det kommer bli också! Liten tänkte inte alls låta oss höra några hjärtljud, hade fullt upp att fara omkring i magen.

 

Väntar med spänning på ultrat nu, förhoppningsvis får vi se om det är en han eller hon som gömmer sig därinne.

 

 

 

 

Som många säkert listat ut vid det här laget så är jag gravid. Har varit himla svårt att hålla tyst och flera gånger har jag varit påväg att skriva men ångrat mig. Har mått oförskämt bra, endast lite illamående i början om jag blev för hungrig. Ganska tidigt kände jag av hugg i skinkorna vid mycket ansträngning, numera är det mer i svanskotan och strålar utåt åt alla håll. Bättre o sämre från o till, tar det som det kommer.

På växtfronten tycker jag det stått stilla de senaste veckorna, men idag märktes en klar skillnad bara från förra veckan. Men så mycket som det dragit i skinnet senaste veckan är det väl inte konstigt. Vågen har även börjat ticka uppåt nu, första gången jag varit över 50-strecket i förra veckan. Första sparken tror jag kom i lördags, kändes som om nån peta mig några gånger i magen fast inifrån.

 

Next up: Nästa tisdag rådgivningen och 29.1 ultra.