Hemma igen från tandläkaren o första lappningen ever. Lite stolt måste man ändå få vara när man snart är 23 o nyss lappat första hålet.

Såhär i efterhand kan jag väl summera det genom att det verkligen inte varit nånting att vara rädd för i about 18 år!
Men när jag först satte mig i stolen kom jag på mig själv med att vara ungefär lika avslappnad som en rökt sik. När tandläkaren sen började rengöra sådär försiktigt efter att vi kommit fram till att testa utan bedövning till att börja med (vad ska jag veta som aldrig testat lappa förr..) började jag fundera "det här var ju ingenting..". Sen ilade det till ända upp till näsan o jag som just hade börjat slappna av flög i taket! Jahapp.. bara att bedöva då! Men sen gott folk, sen var det nästan så jag somnade i stolen ;) Dock kommer jag ta med ipoden nästa gång, för ljudet när hon skrapade bort tanddelar (eller vad hon nu gjorde) gav mig obehag ända ner i tårna..

Kort o gott, nu sitter jag med något som känns som en mindre fläskläpp o en jääkla stor bomullstuss upptryckt i käften o undrar när det är lilla jul o dags att börja julpynta.