När jag läste en blogg på en community började jag åter igen fundera på något jag funderat på ett antal gånger förut.

För snart 4 år sedan började jag sällskapa med min J, fanns inte många som gillade det. Mamma och mommo ansåg honom vara för gammal, vännerna vet jag inte men de tyckte i alla fall inte heller att han var något att ha. Ändå fortsatte vi, efter 1½ år förlovade vi oss och nu har vi egen lägenhet, hund och jag är fortfarande otroligt lycklig med honom.

Men hur hade mitt liv sett ut om jag lytt alla dessa råd? Hade jag varit rena rama partymyran som festade loss varje helg och brände pengar som en dåre? Skulle jag ha någon annan vid min sida? Och skulle han i sådana fall vara lika bra som min J? Skulle jag ändå vara lycklig? En sak vet jag och det är att jag skulle inte vara den jag är idag! Vi träffades när jag var 16, höll på att finna mig själv och skapa en indentitet. Min J har hjälpt mig mycket för att jag ska bli den idag, stöttat mig när jag stått inför ett vägskäl och framförallt älskat mig no matter what.

Sist och slutligen bryr jag mig inte så mycket om hur mitt liv hade kunnat se ut. Jag är påväg mot ett drömliv, en saga som blir sann. Jag är lycklig och det är huvudsaken. Och allt tack vare att jag för en gångs skull inte lyssnade på råden jag fick.