Här kommer några bilder som jag tog under mitt sökande efter påskris.

Eftersom resten av påskhelgen är fullspäckad men att-göra stuff så ska vi ta en riktigt myskväll ikväll. Bara han & jag, en film, pizza, chips och massor med mys.
 Vi börjar med att strax bege oss till köket och tillaga pizzorna, dessa avnjuts sedan under 'så ska det låta'. Sedan övergår vi till filmen 'The oh in Ohio' som avnjuts med chips, påskägg och glass (man måste börja jobba på sommarfiguren vet ni). Sen krypa i säng nån gång efter småtimmarna och bara njuta av varandras närhet.

Tänkte bara säga godnatt!

For en sväng igår med kamera och stativ, dock blev bilderna inte världens bästa eftersom gatubelysningen störde.

Jag har mer eller mindre haft lock för öronen av allt snytande den senaste tiden, slutade med igår att jag inte visste om jag hade eller inte. Har inte hört vad de sagt på tv och om jag höjd har J frågat om jag är döv. Ja kanske..
Men nu kände jag tydligt hur allt släppte och jag vet, jag hör igen.

Egentligen var det en vän som skulle träffa honom efter att haft varann på msn en längre tid och talat nu som då. Första gången bangade hon ur och vi sköt upp träffen med en vecka. Träffades på utanför McDonalds efter att vi hade varit där och ätit. Obekrivligt nervösa var vi, blott 16 år och rätt barnsliga. När han väl kom fick min vän ett infall att ge honom McDonaldsballonger, hon sprang fram och tillbaka för att se när det skulle fylla på så hon kunde hämta. Där lämnade vi stå ensamma, en riktigt pinsam tystnad inföll. Efteråt följde vi med honom till hans boxlägenhet, såg Spiderman 2, började kittla varann. Han ville bara kittla mig, dock var det min vän som var den kittliga så den planen fungerade inget vidare (redan här tycktes han fattat tycke för mig). Träffades några gånger på stan tillsammans med min vän, nu hade även två andra vänner fått nys om det hela och började febrilt förfölja och förhöra oss. De påstod att han verkligen inte var bra för mig. Men dessa ord triggade mig bara mer att träffa honom igen. Efter ca två veckor, 24 november 04, låg vi i hans säng och då frågade han om det var officiellt vi nu?! Självlart svarade jag ja, hade fallit som en fura för honom. Tog ett tag innan jag vågade berätta för föräldrarna, lilla jag hade en pojkvän som var 5 år äldre. Som tur är gillade de honom från första början (för att inte tala om mommo som tycks avguda honom). Vårt gemensamma liv flöt på, vännerna började inse att han var en bra kille. Vi kunde skratta och skämta om förförljelsen och att det egentligen inte var jag som skulle träffa honom. De nästan stred om vems tjänst det var att vi hade träffats.
Efter ett halvår kom förlovningsdiskussionen upp för första gången, men J tyckte det var för tidigt. Ämnet kom lite nu som då på tal, på ettårsdagen bestämde vi när det skulle bli. Jag var så lycklig, räknade dagarna och hade otroligt svårt att hålla tyst om det hela. När dagen kom, 24 maj 2006, var det många som visste om det redan. För andra blev det en stor överraskning. För oss var det bästa dagen hittills i våra liv. Vi fortsatte tillsammans, var och en i sin by. Vi började längta efter att få flytta ihop, när studenten och sista året i våra skolor börjat fanns det inte mycket tid över för att träffas. Blev en hel del pusslande för att få allt att gå ihop (tack gode gud att jag hade fått körkortet). Lägtan efter att ABI-dagen var enorm. När den var över tog jag mina kläder och flyttade in hos honom för att börja läsa till skrivningarna. Dagarna tillbringade jag med böckerna och kvällarna med honom och svärmor. Vi längtade så till mars när allt skulle vara över. Började leta i tidningar efter en lägenhet, nappade på första annonsen och flyttade äntligen ihop i vår första lägenhet 1 april 2007. Där hade vi ro i 8 månader innan vi köpte eget i december 07. Nu bor vi här i vår underbara trea, och framtiden har inget annat än gott att vänta oss. Vi kommer gifta oss på femårsdagen som förlovade. I med- och motgång genom livet. Du och Jag.